Julkort

Hej alla! Måste ju "ge" er mitt mästerverk ritat i photoshop. Det HAR faktiskt varit klart  över en vecka men fick inte tid till publicering förrän nu... Alltså: GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

Hej alla glada photoshoppare!

Här kommer mitt klonade barnbarn. Så go´ så att jag ville klona henne! (med kloningsstämpeln). Sedan har jag som ni ser gjort ett lager svartvitt, tonat fram lite av färgen från det första lagret genom att använda reglaget för opacitet och sedan suddat fram färgen på främre Ellas tröja. Jag har även med lagningspensel "målat" över ljusa partier i bakgrunden samt som ni ser gjort ett textlager. Bara detta tar en dag i anspråk för mig eftersom jag hela tiden måste gå tillbaka till moderskeppet för att kolla hur man gjorde. Nu ska jag fortsätta att rita en bild med "penna"-verktyget och sedan färglägga. Roligt ÄR det!!! 

Nu har jag provat Sumopaint!

Roligt som vanligt att arbeta med bild och samtidigt lära sig något nytt. Men ack så'n tid det tar! Provade det som var första delen av läxan: beskära bild, ändra färg, använda trollstaven, arbeta i olika lager, lägga på en lagereffekt (droppskugga) och lägga dit text. Det mesta fungerade bra så småningom men att använda trollstaven fungerade inte på mina bilder. Det var för många olika nyanser o. bildelement för att det skulle vara praktiskt. Lassot fick träda in i stället. De bilder jag arbetade med  blev alldeles för stora så jag hittade så småningom under rubriken "info/zoom" ett reglage där man kunde anpassa bildens storlek. Två steg fram o. ett tillbaka. Måste fundera på/prova hur man gör för att den förändrade färgytan inte ska se så "död" ut...!

AHHH!!!

En Haloween-hälsning till er alla "out there"! Ett  försök att bemästra windows moviemaker har sysselsatt mig i två dagar! Väl använd tid frågar ni? Kul var det i alla fall...och nu har jag i ju testat ett program som vi har tillgång till. Måste nog säga att "I- movie" vinner i jämförelse, särskilt då vad gäller ljud-möjligheter. Kom inte heller underfund  med riktigt hur det skulle gå till att "ansa" klippen, det var lättare i I-movie.En annan sak som jag inte lyckades med var att ta bort kameraljudet (på det enda inlägget med rörlig bild), då försvann hela klippet (antar att det går att dra ner kamera-ljudnivån när man redigerar). Jag lyckades inte heller publicera inlägget förrän jag minskade upplösningen, därav den dåliga kvalitén. Kanske någon har några tips? Ha en bra H-helg!

                                                                                   

Vårt "film"experiment: VOV!-WOW!

Det var väldigt roligt och bra att få sitta och arbeta med det man just gått igenom! Jag tycker det är lättare att ta till sig ett nytt program om man får fokusera bara på ett i taget! Gunilla och jag skrattade gott när vi insåg att vi precis som våra högstadieelever kastade oss in i projektet utan att läsa instruktionerna ordentligt. Ja,ja det blev ialla fall inte 7 minuter lång film som vi först befarade att vi gjort. Blev dock lite besviken övet att ljudkvalitén blev så pass mycket sämre vid uppspelningen via projektorn än vad vi upplevde att den var när vi spelade in ljudet. (Vi gjorde om mikrofonljudet flera gånger vid redigeringen just för att det skulle höras!)

VOV! WOW!

"BILDER...EN VÄV AV MENINGAR"

Tomas Koppfeldts föreläsning om lärande gav mig många formuleringar om bilder som jag tycker är spännande! Bl.a. pratade han om att bilder inte bara är något som vi har i det yttre rummet utan att "bilder ger sig tillkänna", "bilder bildas där vi minst anar". Bilder skapas, formuleras sedan i olika medier.
Vilka medier väljer vi idag? Hur påverkas vi av de koder och uttryck som ligger i tiden? Den samtida konsten, som jag mött, tycker jag så ofta använder sig av text som verktyg, ett intellektuellt förhållningssätt utan att  (eller i varje fall, inte i så hög utsträckning) samtidigt tala till känslan. Finns det ett egenvärde i att lägga betoningen på "texten" som uttryck i (eller som "inkörsport" till) ett verk?  Som jag uppfattade Tomas så menar han att "vi behöver mer teori /meningsbyggande men inte mer abstraktion".
Som bildlärare tycker jag att man slits mellan det nödvändiga medvetandegörandet i form av tal/text/analys-meningsbyggande och det nödvändiga hanterandet av de fysiska verktygen, alltifrån lera till datoranvändning och möjligheten för eleven att i sin takt tillverka bilder praktiskt. Hur man än jobbar så kommer än det ena än det andra i kläm. Jag tycker att elever i alltför stor utsträckning möter texten som medium och därför känner jag starkt att det taktila, det intuitiva,det långsamma praktiska närmandet (eller "kunskapandet" om ni så vill) till något, inte får försvinna! Vi behöver mer bild-meningsbyggande utifrån praktisk verksamhet! Bilden som verktyg att beröra, väcka reaktioner, leda till vidare begrundanden i form av nya bilder eller till samtal.  Vi behöver vara ett alternativ till den teoribildning som alltför ofta baserar sig på text.(Jag blir ofta lycklig när ett verk drabbar mig på alla plan, både intellektuellt, känslomässigt och visuellt.) Vi behöver mer bildtid i skolan!

Jag kunde inte BEGRIPA vad man skulle med "HISTORIA" till!

HISTORIA...det var ett ämne som jag minns att jag hade mycket svårt att förstå meningen med när jag gick på högstadiet.(Det var ett tag sedan, närmare bestämt 42 år sedan...hugaligen!)
   Kanske, om jag fått arbeta med bilden som utgångspunkt som de fått göra på Bredängsskolan,
(jag har nu letat en lång stund och hittar inte tillbaka till länken till "Bredängsskolan"... Kanske någon kan hjälpa mig???)...att jag hade kunnat leva mig in i olika historiska händelseförlopp.

   I olika bilder från tiden för andravärldskriget har elever på gymnasienivå lagt in ett foto av sig själva, gjort ett digitalt fotomontage. Eleverna har fått välja någon bild som de intuitivt fastnat för och sedan också fått beskriva i text vad de tror bilden skildrar.Jag tror på det där med intuition, att man i det här fallet, som jag förstår det, först fått närma sig ett område med känslan som första ingångspunkt, inte utifrån "ordet". Bilden får "föda" en ny bild.Sedan är man kanske mer redo att klargöra sina tankar och reaktioner i text eller muntlig framställning. (När jag tänker på saken så har det ofta varit så i mitt liv att jag utgått från bilden, t.ex. när jag skulle välja böcker i min ungdom så valde jag ofta utifrån omslaget.)
   Länken där beskrivningen av Bredängskolans arbete fanns, tyckte jag var en enkel och konkret beskrivning av ett lektionsupplägg..med bildexempel.., inte minst viktigt!

   Multimediabyråns blogg har jag öppnat många gånger nu och har varje gång fastnat någonstans.Många timmar blir det! Deras tydliga upplägg med många länkar gjorde att jag gärna och någotsånär enkelt kunde leta mig fram i skogen av information. Där fann jag bl.a. tips om kurser i hur man bl.a.kan bearbeta bilder,( i en underlänk hittade jag bl.a. hur man kan analysera media),trekvarten med 45-minutersövningar, arkiv med bilder,ljudeffekter mm. Under länken tema fanns en underlänk om ungas mediekonsumtion... "varje minut läggs 20 timmar film ut på Youtube".
 "Skolväskan" verkar också vara väldigt användbar t.ex. hur man kan hitta fria bilder på webben.Jag ska definitivt använda mig av ovanstående bloggar i min framtida undervisning!

   AVGRÄNSNING var ordet! Man måste ju ha läst på länge och mycket för att kunna handleda sina elever.Tydliga länkar, gärna i form av ikoner gör det så mycket lättare att hitta det man söker.Tid är det inte gott om i skolan idag! Trots allt var det väldigt roligt att leta sig fram bland bloggarna nu när vi har tid till det genom lärarlyftet!
 http://www.multimedia.skolverket.se/     http://skolvaskan.pedagogbloggar.se/

Torpet i skogen.

   Jag var med på en "torpvandring" i förrgår. En hembygdsförening höll i utflykten. Torpet hade varit hem till många familjer genom åren. Torparna gjorde dagsverken åt skogsägarna/bolagen, bl.a. så avverkade de stora mänder skog,byggde kolmilor som gjorde att de många hyttorna kunde fungera. De hade oftast 10-14 barn men ofta överlevde bara 3-4 stycken av barnen.

   Vår guide sade att han brukade fråga folk vad de kände till om sin hembygd. De flesta kände knappt till något alls! När jag ser torpet som snart "ätits" upp av naturen runt omkring, känner jag, upplever jag, ser jag inre bilder av hur dessa människor hade det. Det gör ont i mig att dessa fortfarande påtagliga bevis på en annan tid och ett annat leverne bara får försvinna... vår länk bakåt."Hembyggdsforskning är ointressant", sade vår guide, "så länge som man inte fyller dem med de olika människornas berättelser". Det som berättades om "kolartorparn" eller om "svängbrokalle" eller andra människor, ledde till något slags "kollektivt minne" som satte bygden på kartan:"Där borta bodde den och den"..."där bodde en kvinna som blev änka med 8 barn, hon fick lämna torpet när maken dog". "Vi samlas vid röda stubben" sa min bror- det framkom senare att det visst varit traktens avrättningsplats där.

   De människor som via en muntlig tradition "medierat" dessa kunskaper och därmed ett engagemang och en känsla av att den här bygden är din, din historia, är ju snart borta. Kan text i släktforskningsarkiv och "historieböcker" ersätta den här muntliga traditionen? Vad går förlorat? Vem äger sin historia idag? Kunskap är en sak men känslan av att "det här angår mig på djupet" tror jag löper stor risk att försvinna.