Tomas Koppfeldts föreläsning om lärande gav mig många formuleringar om bilder som jag tycker är spännande! Bl.a. pratade han om att bilder inte bara är något som vi har i det yttre rummet utan att "bilder ger sig tillkänna", "bilder bildas där vi minst anar". Bilder skapas, formuleras sedan i olika medier.
Vilka medier väljer vi idag? Hur påverkas vi av de koder och uttryck som ligger i tiden? Den samtida konsten, som jag mött, tycker jag så ofta använder sig av text som verktyg, ett intellektuellt förhållningssätt utan att (eller i varje fall, inte i så hög utsträckning) samtidigt tala till känslan. Finns det ett egenvärde i att lägga betoningen på "texten" som uttryck i (eller som "inkörsport" till) ett verk? Som jag uppfattade Tomas så menar han att "vi behöver mer teori /meningsbyggande men inte mer abstraktion".
Som bildlärare tycker jag att man slits mellan det nödvändiga medvetandegörandet i form av tal/text/analys-meningsbyggande och det nödvändiga hanterandet av de fysiska verktygen, alltifrån lera till datoranvändning och möjligheten för eleven att i sin takt tillverka bilder praktiskt. Hur man än jobbar så kommer än det ena än det andra i kläm. Jag tycker att elever i alltför stor utsträckning möter texten som medium och därför känner jag starkt att det taktila, det intuitiva,det långsamma praktiska närmandet (eller "kunskapandet" om ni så vill) till något, inte får försvinna! Vi behöver mer bild-meningsbyggande utifrån praktisk verksamhet! Bilden som verktyg att beröra, väcka reaktioner, leda till vidare begrundanden i form av nya bilder eller till samtal. Vi behöver vara ett alternativ till den teoribildning som alltför ofta baserar sig på text.(Jag blir ofta lycklig när ett verk drabbar mig på alla plan, både intellektuellt, känslomässigt och visuellt.) Vi behöver mer bildtid i skolan!
Visst är det så att det behövs mer skapande i undervisningen. Någon av oss "studerande" sa att det är allt för lite bild och skapande i undervisningen. Hon upplevde att eleverna hade en mycket stor kretivitet och skaparlust vilket på något sätt anses "mindre viktig" än ord/text. Vi behöver ett skapande och framför allt ett skapande i elevens egna takt där man kan uttrycka sådant som inte kan sägas samt få kunskap i de olika koder för att sedan kunna uttrycka något specefikt.
SvaraRaderaVar på en föreläsning om rörlig bild/film där en föreläsare, Thomas Mai från Köpenhamn sa ungefär så här. "Många av oss människor vill inte nu längre läsa långa reccentioner om ex film. Det finns andra alternativ, som att se korta "bitar ut fuilmen". Film bitarna ger oss en inblick i hur den färdiga filmen kommer att se ut. den visar dessutom atmosfären, kläderna, karaktärerna och mycket , mycket mer. Kort sagt den säger mycket mer, på kortare tid, om själva filmen än orden kan beskriva".
Det får mig att inse vilke fantastiskt verktyg bilden är hur och att man kan nå många fler genom just bilden.
just genom bilden.